Predikan söndagen den 18 oktober 2026

 

Att tro utan att se

 

2 Kung. 5:1–4, 9–15

Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, eftersom Herren genom honom hade gett seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk.

 

Arameerna hade varit ute på plundringståg och fört med sig en ung flicka som fånge från Israels land. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru. Flickan sade till sin matmor: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” Då gick Naaman och berättade det för sin herre och sade: ”Så och så har flickan från Israels land sagt.”

 

Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elishas hus. Då sände Elisha ut ett bud till honom och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”

 

Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder Abana och Parpar bättre än Israels alla vatten? Kunde jag inte lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?” Så vände han om och for sin väg i vrede.

 

Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.

 

Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Ta nu emot en gåva av din tjänare.”

 

Joh. 4:46-54

Så kom han tillbaka till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum. När han fick höra att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som var döende. Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte." Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör!" Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.

 

Medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som berättade att hans son levde. Han frågade vid vilken tid han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen släppte febern." Då förstod fadern att det hade hänt vid just den tid då Jesus sade till honom: "Din son lever." Och han kom till tro med hela sin familj. Detta var nu det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.

 

Bibelns skildringar av helandet av den arameiske överbefälhavaren Naaman, och helandet av sonen till den kungliga ämbetsmannen från Kapernaum skiljer sig åt med över åttahundra år. Men de har likheter.

 

Naaman hade kommit till Elisha för att han skulle be Gud hela honom från hans spetälska. Och Elisha sade åt honom (genom bud) att doppa sig sju gånger i Jordan. Men Naaman blev till en början arg. Han hade förväntat sig att Elisha själv skulle komma ut och på ett spektakulärt sätt åkalla Gud och ta bort spetälskan; ”Han for sin väg i vrede”. Men hans tjänare övertalade honom att lyda Elishas råd: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren”! Naaman lydde till slut. Han ”svalde förtreten” och valde att tro. Han återvände och doppade sig sju gånger i Jordan. Och han blev helad.

 

Den kunglige ämbetsmannen, vars son var sjuk, förväntade sig till en början att Jesus skulle komma hem till honom för att bota hans son: "Herre, kom innan mitt barn dör!" Men Jesus gick inte hem till mannen för att där utföra ett spektakulärt mirakel. Han sade bara: ”Gå, din son lever”. Och i och med det trodde mannen, och hans son blev helad.

 

Vilka ”villkor” ställer vi upp för att ta emot det Jesus vill ge oss, de under Han vill göra i våra liv? Förväntar vi oss spektakulära under och tecken för att tro på Honom? Blir vi besvikna eller rent av förolämpade om det Han ber att vi ska göra är ”för enkelt”? Eller är vi beredda att förutsättningslöst tro på Hans Ord ”rakt av” och agera utifrån det? Jesus gör hela tiden under i människors liv, och det är fantastiskt. Men det sker inte alltid på ett spektakulärt och uppseendeväckande sätt, och det väcker inte alltid stor uppmärksamhet. Många gånger sker det i stillhet. Men det sker likafullt.

 

Heb. 11:1

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.  

 

Naaman svalde förtreten och valde att tro på Elishas ord (utan att ha träffat Elisha), och han blev helad. Och den kunglige hövitsmannen blev övertygad av Jesu Ord och trodde, fast han ännu inte med egna ögon hade sett vad Jesus hade gjort med hans son. Och hans tro kom inte på skam. Hans son blev helad. Jesu Ord är alltid att lita på.

 

Vi ser inte alltid omedelbart vad Jesus har gjort för oss. Men vi kan alltid lita på Jesus och tro på Hans Ord. Och när vi tror och litar på Hans Ord, får vi en övertygelse och en visshet om det som vi ännu inte har sett.

 

Vi kommer under vårt liv att få se och uppleva under och tecken. Ibland väcker det stor uppmärksamhet, men inte alltid. Men vi kan alltid lita på Jesu Ord. Och om vi litar på Hans Ord, kommer vår tro inte på skam. Jesus genomför Sitt verk i oss. Och de under Han gör i våra liv, sker inte alltid med stora åthävor, utan många gånger i stillhet.

 

Gud välsigne dig

Johan, pastor