MATTEUS EVANGELIUM. (Förklaring av verserna i svart text)
I en bilkortege färdas aldrig huvudpersonerna i den första bilen. Motorcykelpoliser och andra fordon förvarnar om, att de är i antågande. Ceremonier och högtidligheter tillhör vardagen för kungar, drottningar, och presidenter. Vare sig de är födda eller valda till sitt viktiga ämbete, hedrar och respekterar vi dem.
Judarna väntade på en person, som flera hundra år tidigare hade utlovats, genom profeterna. De trodde, att denne ledare, Messias (den smorde), skulle rädda dem från de romerska förtryckarna och grunda ett nytt rike. Han skulle bli deras kung och regera hela världen med rättvisa. Men många judar hade missförstått de profetior, som talade om kungen, som en lidande tjänare, som skulle stötas bort och dödas. Det är alltså inte, att undra på att det bara var ett fåtal som förstod, att Jesus, var Messias. Hur skulle denne ödmjuke lärare från Nasaret, kunna vara deras kung? Så gick resonemanget då och det är i stort sett detsamma idag. Men Jesus, är kung över hela vår värld!
Matteus (Levi), var en av de tolv lärjungarna. Han hade varit en illa omtyckt skatteindrivare, men hans liv hade förändrats av mannen från Galileen. Matteus skriver detta evangelium (glada budskap), till sina landsmän, judarna för, att bevisa att Jesus, är Messias och för, att förklara vad Guds rike är. Matteus börjar med, att redogöra för Jesu härkomst.
Sedan berättar han om hans födelse, och ger oss glimtar från hans första år, bl a familjens flykt till Egypten, undan den mordiske Herodes, och återkomsten till Nasaret. Efter att ha blivit döpt av Johannes (3:17), och frestad av djävulen i öknen, börjar Jesus, sin offentliga verksamhet, med att kalla de första lärjungarna. I kap 5-7, följer sedan den s k "Bergspredikan" . Matteus visar vilken makt Jesus, har genom att berätta om hur han botar sjuka, driver ut onda andar och till och med uppväcker döda.
Trots opposition från fariseér, och andra religiösa grupper (kap 12-15), forsätter Jesus, att undervisa om Himmelriket (kap 16-20). Det är också nu som Jesus avslöjar, för lärjungarna, att han snart ska dö, och sedan uppstå igen (16-21), och visar vem han verkligen är för Petrus, Jakob och Johannes (17:1-5). När Jesus i triumf rider in i Jerusalem (21:1-11), hyllas han av folket som kung och ledare. Men motståndarna samlar sig till attack. Jesus vet att han snart ska dö och förbereder lärjungarna för framtiden. Han berättar om vad, som ska hända innan han kommer tillbaka (kap 24) och hur de ska leva tills dess (kap 25).
Slutkapitlen (26-28) handlar om de sista dagarna före avrättningen av Jesus. Matteus berättar om påskmåltiden, bönen i Getsemane, Judas förräderi, lärjungarnas flykt, Petrus svek, förhören inför Kajafas och Pilatus, de sista orden på korset och begravningen i en lånad grav. Men det slutar inte där. Jesus segrar över döden, och uppstår. Matteus väljer att låta Jesus avsluta uppmaningen till alla hans efterföljare, att fortsätta arbetet och gå ut i hela världen och kalla alla människor till lärjungar.
Var uppmärksam på Matteus klara budskap medan du läser. Jesus är Kristus, kungars Kung och herrars Herre. Var med och fira hans seger över ondska och död och gör honom till Herre i ditt eget liv.
A.JESUS FÖDS OCH FÖRBEREDS FÖR SIN UPPGIFT SOM KUNG
Matteus börjar sin berättelse med, att redogöra för Jesu härstamning för, att bevisa att både Abraham och David var förfäder till honom, preis som Gamla Testamentet hade förutsagt. Jesu födelse blev inte obemärkt, både herdar och visa kungar kom för, att ge honom sin hyllning. Det judiska folket gick i ständig väntan på sin Messias. När han slutligen föddes kände man inte igen honom. Man hade tänkt sig en kung helt annorlunda.
JESU FAMILJETRÄD (Obs! förklaring till verserna är med svart text)
Kap 1: 1-17
Detta är Jesu Kristi förfäder, från kung David och Abraham:
Abraham, Isak, Jakob, (Jakob var far till Judas och hans bröder), Judas, Peres och Sera, (deras mor hette Tamar), Hesron, Ram, Amminadav, Nahshon, Salma, Boas, (hans mor hette Rahav), Oved (hans mor hette Rut), Ishai. Kung David, Salomo, (hans mor var Urias hustru), Rehabeam, Avia, Asa, Josafat, Joram, Ussia, Jotam, Ahas, Hiskia. Manasse, Amon, Josia, Jojakin och hans bröder (födda vid tidpunkten för fångenskapen i Babylon).
Och efter fångenskapen: Shealtiel, Serubbabel, Avihud, Eljakim, Asor, Sadok, Akim, Elihud, Elasar, Mattan, Jakob. Jakob var far till Josef. (Josef var Marias man , och hon var mor till Jesus Kristus, Guds Son).
Detta är de fjorton generationerna från Abraham till kung David, de fjorton generationerna från kung David, till fångenskapen och de fjorton gererationerna, från fångenskapen till Kristus.
Det hade gått mer än 400 år sedan den sista av Gamla Testamentets profetior uttalats, och över hela världen väntade fortfarande troende judar på Messias( Lukas 3:15). Matteus skrev denna bok i syfte att presentera Jesus, som Kung och som Messias, den utlovade ättlingen av kung David, som skulle regera i evighet (Jes 11:1-5). Matteus evangelium är förbindelselänken mellan Gamla och Nya Testamentet och påpekar ofta hur Jesus, uppfyllde profetior ur Gamla Testamentet.
Jesus kom in i historien under en tid när Israel, var ockuperat av Rom, och ansågs som en obetydlig utpost av det vidsträckta och mäktiga romerska riket. Närvaron av romerska soldater i Israel, betydde fred för judarna, men det var till priset av förtryck, slaveri, orättvisa och omoral. Det var till en sådan miljö, som den utlovade Messias kom.
Att börja med ett släktregister, var faktiskt något av det bästa Matteus kunde göra för att fånga intresset, hos en judisk läsekrets. Det var alltid genom härkomsten, man visade, att man tillhörde Guds utvalda folk. Matteus börjar med, att visa att Jesus, var en ättling till Abraham, judarnas anfader, och att han härstammade från kung David i direkt nedstigande led. Med andra ord uppfyllde Jesus, de villkor som Gamla Testamentet, ställde på Messias i detta avseende. Man var noga med, att bevara detta släktregister. Det är det första av många bevis, som Matteus lägger fram för, att visa att Jesus, är den verklige Messias.
I de första 17 verserna , som omspänner en tidrymd av 2000 år, möter vi 46 personer. Alla de nämnda hade det gemensamt att de var förfäder till Jesus, men vad gäller personlighet, andlighet och erfarenhet, var de verkligen olika . Några var verkliga troshjältar t ex Abraham, Isak, Rut och David. Andra som Rahav, och Tamar hade tveksamt rykte. Några var ganska slätstrukna personer, t ex Hesron, Ram, Nahshon och Akim, medan andra , som Manasse och Avia var onda människor. Guds handlande genom historien, låter sig varken begränsas av människors fel och brister, eller av deras synd. Gud, har valt, att handla genom vanliga människor. På samma sätt, som Gud, använde människor av olika slag för, att förbereda för sin Sons ankomst, genomför han i dag sin vilja genom människor, med de mest skilda förutsättningar.
Maria var med barn, men hon hade aldrig haft sexuellt umgänge med någon. Därför anger Matteus bara att Josef är Marias man, inte att han är far till Jesus. Matteus återger Jesu, juridiska (eller kungliga) släktregister genom Josef. Marias släktregister återges i Lukas (3:23-38). Både Maria och Josef härstammade i direkt nedstigande led, från kung David. Matteus delar in Israels historia i tre tidsperioder, om vardera 14 generationer. Vissa led är troligen utelämnade. Släktregister var ofta avsiktligt förkortade. Därför kan far också betyda anfader.
Vers 18-19
När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var förlovad och skulle gifta sig med Josef. Men redan innan de gift sig, väntade hon barn genom Den Helige Ande. Josef hennes blivande man, såg då ingen annan utväg än, att i tysthet bryta förlovningen. Han ville leva efter Guds bud, men inte heller skämma ut Maria offentligt.
Varför är jungfrufödelsen (se not till 1:16), så viktig för den kristna tron? Jesus Kristus, Guds Son, måste födas utan det arv av synd, som hade drabbat hela mänskligheten genom Adam. Eftersom Jesus föddes av en kvinna, var han människa, men eftersom Gud, själv var hans far, föddes han utan varje spår av mänsklig synd. Han var både helt och hållet människa och helt och hållet Gud.
Eftersom Jesus, levde under vanliga mänskliga villkor, kan han förstå våra problem, och hur vi har det (Heb 4:15-16). Eftersom han är Gud, har han makt och auktoritet, att befria oss från honom, med våra funderingar, känslor och behov. Han har redan upplevt det vi upplever nu, och han kan hjälpa oss.
Ett judiskt äktenskap ingicks i tre steg. En man och en kvinna ansågs som förlovade, när deras familjer hade kommit överens om, att de skulle gifta sig med varandra. När man så småningom gick ut med ett offentligt tillkännagivande, blev de två "trolovade (förlovade). Trolovningen var bindande, och kunde brytas bara genom dödsfall eller skilsmässa. Sexuellt samliv var inte tillåtet före bröllopet. Eftersom Maria och Josef, var trolovade kunde Marias synbara otrohet, medföra allvarliga konsekvenser. Enligt lagen hade Josef full rätt att skilja sig från henne , och hennes straff kunde bli, att stenas till döds (5 Mos 22:23-24).
Josef stod inför ett verkligt dilemma, när han upptäckte att Maria var med barn. Han insåg, att det kunde bli förödmjukande, att gifta sig med henne, men valde ändå att lyda Gud. Med sitt handlande visade han, att han ägde fyra berömvärda egenskaper. Han var principfast, finkänslig (1:19), lydig mot Gud (1:24) och disciplinerad (1:25).
Kanske trodde Josef, att han bara hade två möjligheter, att skilja sig i tysthet eller, att låta Maria bli stenad. Men Gud hade ett tredje alternativ: Att fullfölja trolovningen, och gifta sig (1:20-23). På grund av den tillspetsade situationen hade Josef, inte insett detta. Gud, visar ofta, att det finns fler vägar öppna än vi först tror. På sätt och vis hade Josef, handlat rätt om han brutit förlovningen. Det var bara Guds, direkta ledning, som fick honom, att välja den allra bästa lösningen. När våra beslut får följder även för andra, måste vi i särskilt hög grad söka Gud, och hans vishet.
Vers 20-25
Medan har alltjämt grubblade över hur han skulle lösa problemet, visade sig en ängel för honom i den dröm. Ängeln sa: "Josef, du Davids son, tveka inte att gifta dig med Maria ! Barnet i henne har nämligen blivit till, genom Den Helige Ande. Hon kommer att få en son, och du skall kalla honom Jesus, (det betyder Frälsare), för han ska frälsa sitt folk från deras synder.
På detta sätt kommer det, som Gud, sagt genom profeterna, att uppfyllas: 'Lyssna ! Den unga flickan ska bli med barn, och föda en son, och han ska kallas Immanuel (det betyder Gud är med oss).' " När Josef vaknade gjorde han, som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, men de hade inget sexuellt samliv, förrän sonen hade fötts. Och Josef kallade honom Jesus.
Ängeln förklarade för Josef, att Marias barn var avlat av Den Helige Ande, och att det skulle bli en pojke. Här uppenbaras en viktig sanning om Jesus : han är samtidigt både Gud, och människa. Gud gick in under mänskliga begränsningar genom sin son Jesus, så att han kunde leva och dö till frälsning för alla, som tror på honom.
Det sätt, som Jesus, avlas och föds på ligger långt bortom mänsklig logik och mänskligt förstånd. Det var därför Gud skickade änglar för, att för några utvalda förklara, att något viktigt höll på att hända se ( Matt 1:20, 2:13-19).
Änglar är andliga varelser, skapade av Gud för, att hjälpa honom, att genomföra sin plan för världen. De kommer med bud till människor (Luk 1:26), beskyddar Guds folk, (Dan 6:22), uppmuntrar (1 Mos 16:7), ger råd (2 Mos 14:19), Bestraffar (2 Sam 24:16), bevakar jorden (Hes 1:9-14), och strider mot ondskans krafter (2 Kung 6:16-18), Upp 20:1). Det finns både goda och onda änglar (Upp 12:7), men eftersom de onda änglarna står under djävulen, har de väsentligt mindre kraft och auktoritet.
Jesus betyder "Frälsare", Jesus kom till jorden för, att frälsa oss eftersom vi inte själva kan rädda oss undan syndens konsekvenser. Hur goda vi än är, kan vi inte själva utrota den syndiga natur, som finns inom oss, bara Jesus kan göra det. Han kom inte för att visa oss hur vi själva skulle klara av detta, utan för att, som Frälsare göra det för oss, och själv ta straffet för synden på sig. Tacka Kristus, för hans död på korset för din skull, och be honom ta kontrollen i ditt liv. I samma ögonblick, som du gör det, börjar du leva ett helt nytt liv.
Jesus, skulle kallas Immanuel (Gud med oss), som profeten Jesaja hade förutsagt (Jes 7:14). Jesus var Gud, men i en människas kropp, alltså var han bokstavligen mitt ibland oss. Genom Den Helige Ande, är Gud i dag närvarande i varje troendes liv. Kanske inte ens Jesaja, insåg vidden av betydelsen i namnet Immanuel.
När Josef förstod, att Maria inte hade varit otrogen, ändrade han snabbt sina planer (1:19). Han lydde Gud, och gick in i äktenskapet. Även om andra kanske inte gillade hans beslut, gjorde han vad han visste var rätt. Ibland låter vi bli, att göra det rätta på grund av trycket från andra. Vi ska välja att lyda Gud, precis som Josef, hellre än, att söka hålla oss väl med andra.
Kap 2:1-6
Jesus föddes i staden Betlehem i Judeen, under kung Herodes regeringstid. Vid den tiden kom några österländska stjärntydare och frågade: "Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp långt borta, i öster och har kommit för, att tillbe honom."
Kung Herodes blev skräckslagen av deras fråga, och hela Jerusalem, började surra av rykten. Han samlade judarnas religiösa ledare till ett möte och frågade dem : "Har profeterna sagt något om var Messias ska födas ? "Ja, i Betlehem", svarade de. "Så här skrev nämligen profeten Mika: Hör Betlehem, du är långt ifrån en obetydlig stad i Juda. Från dig ska en härskare komma, och han ska regera över mitt folk Israel."
Betlehem är en liten stad, några kilometer söder om Jerusalem. Den ligger uppe på en ås, cirka 600 m, över havet. Lukas har beskrivit den, lite noggrannare än Matteus. Han berättar också anledningen till, att Josef, och Maria, råkade vara i Betlehem när Jesus föddes, och inte i sin hemstad Nasaret.
Förutom i åtskilliga små enheter, var Israel uppdelat i fyra stora politiska distrikt: Judeen i söder, Galileen i Norr, Samarien mitt i och Idumeen i öster. Betlehem i Judeen, nämns som Messias födelsestad, hos profeten Mika (Mika 5:2). Jerusalem låg också i Judeen, och var huvudstad för de fyra politiska regionerna, över vilka Herodes den store, regerade som kung.
Efter hans död, delades de fyra områdena upp, under tre olika härskare (se noten till 2:19-22). Herodes den store, var en rå och hänsynslös regent, och drog sig inte ens för, att mörda många medlemmar i den egna familjen. Men han såg till, att templet blev upprustat, utbyggt och utsmyckat, något som gjorde honom populär, blad många judar. Jesus besökte ofta Jerusalem, eftersom han ville delta i det judiska högtiderna, som firades där.
Det är inte mycket vi vet om stjärntydarna, eller de vise männen som de också kallas. Vi vet varken varifrån de kom, eller hur många de var. Enligt traditionen skulle det var mäktiga män från Partien, ett rike i det gamla Babylons närhet. Hur kunde de veta, att stjärnan betydde, att Messias, var född ?
1/ Kanske härstammade de från de judar, som varit fångna i Babylon och kände därför till Gamla Testamentets skrifter och profetiorna om Messias.
2/ Kanske var de österländska astrologer ,som studerade gamla manuskript från hela världen. P g a judarnas tidigare fångenskap i Babylon, kände de i så fall säkert till Gamla Testamentet.
3/ Kanske hade de fått, ett särskilt budskap, direkt från Gud, som ledde dem till Messias. En del forskare tror, att männen kom från olika länder, och att de representerade hela världen när de kom, och böjde knä inför Jesus. Dessa personer från fjärran länder, erkände Jesus, som Messias, medan de flesta bland de utvalda folket i Israel, inte gjorde det. Matteus beskriver Jesus, som kung, över hela världen, och inte bara över Judeen.
Stjärntydarna hade färdats många hundra mil, för att se judarnas konung. När de till sist fann honom blev de glada, hyllade honom och gav honom gåvor. En helt annan attityd upplever vi ofta, hos människor idag. Vi förväntar oss att Gud, ska leta upp oss, förklara och bevisa vem han är, och ge oss gåvor. De som är visa söker upp, och hyllar Jesus idag, inte för vad de kan få av honom, utan för, att han är, den han är.
Stjärntydarna sa, att de hade sett Jesu stjärna. Bileam hänvisade till en "stjärna från Jakob"(4 Mos 24:17). Några anser att denna stjärna var en kombination av Jupiter, Saturnus och Mars, som strålade samman år 6 f Kr, medan andra har andra förklaringar. Men skulle inte Gud, himlarnas skapare, ha kunnat skapa en särskild stjärna, bara för att tillkännage, sin Sons ankomst till världen ? Hur nu än stjärnan var beskaffad, så hade dessa visa män färdats hurdratals mil i sökandet efter en kung, som de slutligen fann.
Herodens, den store blev av flera anledningar mycket illa berörd, av stjärntydarnas intresse för judarnas nyfödde kung.
1/ Herodes var inte en rättmätig arvinge till Davids tron, och därför var han hatad av judarna och betraktad, som en inkräktare. Om Jesus skulle visa sig ha rätt till tronen, hade Herodes problem att vänta.
2/ Herodes var en hänsynslös person, som hade skaffat sig många fiender, och han misstänkte, att någon av dem kunde vilja störta honom.
3/ Herodes ville inte, att judarna skulle samla sig runt en religiös ledare.
4/ Om stjärntydarna hade judiskt ursprung, och kom från Partien, (den näst Rom mäktigaste regionen), skulle de välkomna en judisk kung, som kanske skulle kunna få Roms makt, att väga lite lättare. Israel, låg ganska långt bort från Rom, och var ett lätt byte för den ,som där ville utöka sin makt på Roms bekostnad.
Herodes religiösa rådgivare kände till Mika, och andra profetior om Messias. Stjärntydarnas uppgifter bekymrade Herodes, som visste, att judarna väntade på Messias snara ankomst (Luk 3:15). De flesta av dem trodde, att han skulle vara en stor militär ledare och politisk befriare, i stil med Alexander de store. Detta fick Herodes troligen veta av sina rådgivare. Det är därför inte så förvånande, att han inte ville ta några risker, utan lät döda alla små barn i Betlehem.
Matteus citerar ofta Gamla Testamentets profetior. Mikas ord hade uttalats sju hundra år tidigare. Ordalydelsen, skiljer sig något från originalet i Mikas bok, på grund av, att Matteus låter den direkt anspela på Kristus. Det förekommer ofta att författarna av de nytestamentliga böckerna, kombinerar verser, som liknar varandra i sina strävanden, att göra budskapet tydligt och klart.
De flesta av de religiösa ledarna trodde, att Gamla Testamentets profetior skulle uppfyllas bokstavligen, och var därför inställda på, att Messias, skulle födas i Betlehem. Ironiskt nog blev de, när Jesus väl var född, hans värsta fiender. När den Messias, som de så länge väntat på väl kom, kände de inte igen honom.
Kap 2 vers 7-12
Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna. Vid detta möte meddelade de honom den exakta tidpunkten, då de först hade sett stjärnan. Sedan sa han till dem: "Res till Betlehem, och leta efter barnet. Och när ni har hittat det, så kom tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan fara dit och tillbe det." Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg. Då visade sig stjärnan igen ! Den gick före dem tills den stannade över Betlehem. Och deras glädje visste inga gränser !
De gick in i huset, och när de såg barnet och hans mor, Maria, föll de på knä för honom, och hyllade honom. Sedan tog de fram sina presenter av guld, rökelse, och myrra och gav till honom. Men när de återvände till sitt eget land reste de inte genom Jerusalem, för att rapportera till kung Herodes. Gud hade nämligen i en dröm varnat dem för, att göra det, och därför tog de en annan väg.
Herodes ljög, inte ville han tillbe Kristus. Det var bara hans sätt, att få männen att komma tillbaka till honom, och berätta var den nyfödde kungen fanns. Herodes hade för avsikt att döda honom. Jesus var troligen redan ett eller två år, när stjärntydarna hittade honom. Vid det laget hade Josef och Maria, hunnit gifta sig och bosätta sig i ett hus. De hade för avsikt, att bli kvar en tid i Betlehem. Om skälen till detta, se noten till Luk 2:39.
Dessa värdefulla gåvor var lämpliga presenter, till en blivande kung. Man kan låta dem symbolisera Jesu, identitet och uppgift. Guld var en gåva värdig en kung, rökelse en symbol för det guddomliga och myrra, en krydda som användes vid balsamering, en symbol för människan, och hennes dödlighet. Kanske var det dessa gåvor som gjorde det ekonomiskt möjligt, för famlijen både att resa till Egypten, och återvända därifrån.
Stjärntydarna gav sina gåvor och tillbad, Jesus, på grund av, att han var den han var. Detta är grunden för sann tillbedjan, att ära honom för vad han är och vara villig, att ge honom det, som jag själv håller för dyrbart. Vi ska tillbe Gud, därför att han är den fullkomlige, rättvise och allsmäktige skaparen, av universum. Han är värdig, att få det bästa, som finns att ge.
När stjärntydarna väl hade funnit och tillbett Jesus, blev de varnade av Gud för att återvända via Jerusalem, enligt de ursprungliga planerna. Också för dig kan det innebära, att livet får en annan inrikting, sedan du har mött Jesus, så att ditt liv stämmer överens med Guds Ord, och du vandrar i lydnad. Är du villig, att gå en annan väg, än du först tänkt dig ?
Kap 2 vers 13-15
När de hade rest visade sig en Herrens ängel, för Josef, i en dröm. Änglen sa: "Stig upp och fly till Egypten, med barnet och hans mor, och stanna där, tills jag säger till, för kung Herodes kommer, att försöka döda barnet. " Medan det fortfarande var natt for Josef, till Egypten, tillsammans med Maria, och barnet, och stannade där tills kung Herodes dog. På detta sätt uppfylldes det, som profeten Hosea förutsagt : "Jag har kallat min son, från Egypten."
Detta är den andra drömmen eller synen, som Josef får av Gud. I den första blev det uppenbarat för honom, att barnet som Mariao skulle föda var Messias (1:20-21). Nu får han veta hur han ska rädda barnets liv. Även om Josef, inte var biologisk far till Jesus, var han i juridisk avseende hans rättmätige far, och därmed ansvarig för hans säkerhet, och välbefinnande. Gudomlig ledning får bara den, som är andligt förberedd. Den första synen från Gud, hade inte gjort Josef högmodig, utan han fortsatte, att vara mottaglig för Guds ledning.
Det var inte ovanligt, att man reste till Egypten. Det fanns åtskilliga kolonier av judar, i flera av de större städerna. De hade uppstått vid tiden för den stora fångenskapen, ( se Jer 43-44). Josef och Marias flykt till Egypten, är en intressant parallell till en händelse i det judiska folkets historia. Som nyfödd nation, tillbringade Israel,också en tid i Egypten, Gud ledde folket ut därifrån igen (Hos 11:1), och han förde också Jesus tillbaka. Båda fallen visar att Gud aktivt verkar för, att bevara sitt folk.
Vers 16-23
Herodes blev rasandeo när han förstod att stjärntydarnao hade lurat honom. Han skickade soldater till Betlehemo och gav dem order omo att döda alla pojkaro som var två år eller yngre, både i staden och på landsbygden runtomkring, eftersom stjärntydarna hade sagto att stjärnan hade visat sig för dem två år tidigare.
Genom Herodeso brutala mördandeo uppfylldes profeten Jeremias ord: "Jämmerrop hörs från Rama, en ständig klagan. Rakel gråter över sina barn, och låter sig inte tröstas, för de har alla dött." När Herodes hade dött, visade sig en Herrens ängel för Josef, i en dröm i Egypten, och sa till honom: "Gör dig klar, och ta med dig barnet och hans mor, och res tillbaka för de, som försökte döda barnet är nu döda."
Josef återvände då genast till Israels land, med Maria och barnet. Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son Archelaos, nu hade blivit kung. I en annan dröm blev han varnad, att inte resa till Judeen. De fortsatte då i stället till Galileen och bosatte sig i Nasaret. Därmed uppfylldes det, som profeterna förutsagt om Jesus: "Han ska kallas Nasaré."
Besatt av tanken, att döda Jesus, den nyfödde kungen, tog Herodes livet av alla pojkar under två års ålder. Hans händer fläckades av blod, men Jesus kunde han inte skada. Herodes var en kung tillsatt av människor, men Jesus var utvald av Gud. Ingen kan omintetgöra Guds planer, den som försöker skadar bara sig själv.
Herodes fruktade, att den nyfödde kungen, en dag skulle ta tronen ifrån honom. Han hade fullständigt missförstått anledningen till, att Jesus hade kommit. Jesus ville ge Herodes evigt liv, inte beröva honom livet. Människor är ofta rädda för, att Jesus ska ta saker ifrån dem, medan han i verkligheten, vill ge dem verklig frihet, frid och glädje.
Rakel var hustru till Jakob, en av de stora gudsmännen i Gamla Testamentet. Israels tolv stammar härstammar från Jakobs tolv söner. Rakel begravdes i närheten av Betlehem (1 Mos 35:19). Denna vers är ett citat från Jer 31:15. Herodes den store dog år 4 f Kr. i en obotlig sjukdom. Rom litade på honom, men inte på hans tre söner. Herodes förstod, att Rom inte skulle ge lika mycket makt till dem, och delade därför upp riket. Archelaos fick Judeen, Samarien och Idumeen. Herodes Antipas fick Galileen och Pereen och Herodes Filippos ll fick Trachonitis.
Archelaos var en våldsam person, som började sin regim med, att ta livet av 3000 inflytelserika män. Han fördrevs nio år senare . Gud ville inte att Josef, och hans famlij skulle leva under denne onde härskare. Nasaret ligger i ett kuperat område i södra Galileen, nära en plats där stora karavanvägar korsade varandra. Där hade man alltså ständig kontakt med människor från andra platser, och fick snabbt nyheter från hela den då kända världen.
Staden i sig själv var ganska liten. Den romerska garnision, som bevakade Galileen, hade sitt högkvarter där och det gjorde, att många judar hatade staden. Kanske är detta bakgrunden till Natanaels kommentar: "Nasaret ! Kan något gott komma därifrån ? (Joh 1:46). Han skall kallas nasaré . "Detta uttryck finns inte i Gamla Testamentet. Många forskare menar, att Matteus syftar på ett ställe i Jesaja 11:1, där det hebreiska ordet för "skott" liknar ordet "nasaré. Han kan också ha hänvisat till en profetia, som inte finns nedskriven.
Det viktiga är, att Matteus beskriver Jesus, som den verklige Messias, den som Gud, talat om genom profeterna, och att han understryker att Jesus, kom på ett oväntat sätt, och levde under mycket enkla förhållanden , precis som det var förutsagt se (Mika 5:2).
Kap 3: 1-6
Medan de nu bodde i Nasaret, började Johannes döparen predika, ute i den judiska öknen. Hudvudpunkterna i hans budskap var, "Vänd er bort från era synder ! Omvänd er till Gud! Himmelriket är nära".Profeten Jesaja, hade många hundra år tidigare berättat, om Johannes uppgift, och sagt :"Jag hör ett rop från öknen. Bereden vägen för Herren. Räta ut den väg där han ska vandra".
Johannes kläder var vävda av kamelhår, och han har ett läderbälte. Hans mat bestod av gräshoppor och vildhonung. Folk från Jerusalem, och från hela Jordandalen, och från alla delar av Judeen, kom ut i öknen för, att höra Johannes predika. Och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.
Nästan 30 år hade gått, sedan händelserna i kapitel 2. Nu var det dags för Johannes döparen, att ta öer scenen med budskapet : "Vänd om från synden, vänd om till Herren". Han menade precis vad han sa: Gör helt om från den självcentrering, som för med sig en felaktig livshållning, att skymfa, ljuga, luras, stjäla, skvallra, hämnas, bruka våld och leva i sexuell omoral. Följ i stället Guds, ustakade väg, som finns i hans Ord.
Första steget är, att bekänna sin synd, precis som Johannes underströk. Då tar Gud, emot dig och hjälper dig leva på det sätt han önskar. Kom ihåg att det bara är Gud, som kan utplåna synd. Han begär inte, att vi själva ska städa upp i våra liv, innan vi kommer till honom. Himmelriket tog sin början med att Gud, själv kom in i historien som människa. I dag regerar Jesus Kristus, i de troendes hjärtan, men Himmelriket kommer inte, att vara fullt förverkligat, förrän all ondska i världen är dömd och borttagen.
Kristus, kom första gången till jorden, som en lidande tjänare. Han ska komma en andra gång till, som kung, domare och segrare för, att regera över hela världen. Den profet som citeras är Jesaja (40:3), en av Gamla Testamentets största profeter, och en av de mest citerade, i Nya Testamentet. Johannes, påminde om Jesaja, en profet som uppmanade folket, att bekänna sin synd, och leva för Gud. Båda lärde, att budskapet om omvändelse i ånger, är goda nyheter för dem ,som lyssnar och söker förlåtelse, men innebär katastrof för dem, som vägrar att höra ,och därmed skär av den enda förbindelse, som kan ge hopp för evigheten.
Johannes döparen, förberedde vägen för Jesus. Människor, som inte känner Jesus, kan behöva förberedas innan de möter honom. Vi kan förbereda dem genom, att förklara att de behöver förlåtelse, visa hur Jesu undervisning har påverkat våra liv, och berätta för dem hur Kristus, kan ge deras liv en ny mening. Vi kan göra vägen för dem lättare genom, att lägga till rätta missförstånd, som hindrar dem från att närma sig Kristus. Kanske någon i din närhet är öppen för Kristus ? Finns det något du kan göra, för att göra vägen fram till honom lättare ?
Man måste ha uppfattat Johannes, som en mycket egendomlig person . Många kom, för att höra på en predikant, som klädde sig egendomligt , och åt annorlunda mat. Andra kom säkert av ren nyfikenhet, men träffades av det kraftfulla budskapet och blev omvända. Om någon i vår omgivning är nyfiken på vår kristna livsstil, och våra kristna värderingar, kanske vi kan låta denna nyfikenhet, bli en dörröppnare, och berätta, att det är Jesus, som gör livet annorlunda.
Johannes skilde sig märkbart fårn sin tids religiösa ledare. Många av dem var giriga, egoistiska, och helt och håller upptagna, med att få folkets hyllning, medan det enda Johannes brydde sig om, var att behaga Gud. Han hade avsiktligt dragit sig undan sin tids ondska, och hyckleri och levde annorlunda för, att visa att hans budskap var nytt. Johannes inte bara predikade Guds lag, han levde ut den.
Varför drogs så många till Johannes ? Han var den första egentliga profeten på 400 år. Han for ut i fräna angrepp, både mot kung Herodes, och de religiösa ledarna. Förutom, att det var farligt, fångade det vanligt folks intresse. Men Johannes talade klarspråk till dem också. De var också syndare, som behövde ångra sig. Budskapet var kraftfullt, och det var sant ! Man väntade på en profet lik Elia (Mal 4:5), och det såg ut, som om Johannes, var en sådan profet.
Floden Jordans sträckning mellan Galileska sjön och Döda havet är ca 10 mil lång. (Flodens hela längd är mer än det dubbla). Jerusalem ligger omkring 3 mil väster om Jordan. Floden utgjorde Israels östgräns, och många viktiga händelser i landets historia ägde rum här. Det var vid Jordan, som Israel hade förnyat förbundet med Gud (Josua 1:2). På samma plats utmanade Johannes, nu folket att göra likadant.
Den som tvättar sina smutsiga händer, ser omedelbart resultat. Ånger och omvändelse ger en rening inombords, som inte märks genast. Därför utnyttjade Johannes, en symbolisk handling, som alla kunde se, dopet. Dop användes av judarna för att inviga den som övergått till judendomen. Johannes åhörare kände alltså väl till proceduren. Hans dop var ett tecken på ånger, och förlåtelse. Ånger, eller omvändelse antyder en förändring i attityd, och uppförande, att vända sig bort från synden, och vända om till Gud. Har du ångrat synden i ditt liv ? Kan andra märka en skillnad ? Ett förändrat liv, med nytt och annorlunda uppförande, gör din ånger verklig och påtaglig.
Gud Välsigne Dig...