Att ha del i den första uppståndelsen

 

Upp. 20:6

Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

 

En av djävulens försåtliga lögner är att inte i sig förneka Bibelordet, men att Ordet inte ska tas bokstavligt, att det delvis är allegoriskt och är öppet för tolkningar. Och det gäller ofta de bibelställen som kan kännas ”obehagliga” för den världsliga människan.

 

En del menar att Gud i Sin godhet inte skulle tillåta någon att gå förlorad och att ingen människa någonsin kommer att bli föremål för Guds dom och straff. Och de lägger in sina egna tolkningar och önsketänkande i de bibelställen som de anser beskriver detta. Men Guds Ord ska förstås bokstavligt. Det beskriver en realitet som vi måste förhålla oss till. Adam och Eva hade fått i uppdrag att råda över och förvalta jorden. Men de valde, av fri vilja, att trotsa Gud och överlämnade därmed världen i fiendens våld. Och konsekvensen blev att den värld vi föds in i, alltsedan dess står under en dom. Och det innebär också att vi alla föds med en arvsynd och i det tillståndet står under domen.

 

Men Gud älskar oss och vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Han längtar efter att få oss tillbaka. Han tvingar Sig inte på oss. Men vi ställs alla förr eller senare inför ett livsavgörande vägval. Och Gud har tydligt, i Sitt Ord, anvisat vägen som går tillbaka till Honom.

 

(Matt. 7:13-14) Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

 

(Joh. 14:6) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

 

Tydligare än så kan det inte bli. Vägen tillbaka till Fadern går Genom Jesus. Han är ”den trånga porten” och Han är den smala vägen som leder till livet.

 

Vi ”kommer inte undan” med att kompromissa och inta någon form av mellanläge. Vi börjar alla vår jordiska livsvandring på ”den breda vägen”. Men vi kommer till en tidpunkt i livet när vi är tillräckligt mogna för att själva kunna ta ansvar för våra liv och förstå konsekvenserna av de val vi gör. Och vi kommer till ett vägskäl där det bara finns två alternativ och vi tvingas att ta ställning. Vi måste välja. Antingen väljer vi vägen som leder till frälsning och tillbaka till barnaskapet hos Gud, eller så väljer vi att förkasta sanningen och fortsätta på ”den breda vägen” som leder till fördärv. Det finns inget mellanting.

 

(Heb. 4:12-13) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.  

 

Vi kan ha en gnagande känsla av att något i vårt liv inte är som det ska, att något skulle behöva rättas till, men som vi förtränger i det längsta. Men till slut ställs vi inför ”fullbordat faktum”, vilket gör att vi tvingas att göra något. När Guds Ord berör oss kan det kännas obehagligt. Vi kan på olika sätt ha försökt att släta över och acceptera den arvsynd som vi alla bär på. Men till slut kan vi ställas inför ”fullbordat faktum”. Vår synd, kan ha blivit som ett infekterat sår och en varböld som växer med tiden, som inte längre går att förtränga. Den blir övermäktig. Och när Guds Ord träffar oss i vårt inre, punkteras varbölden, och det kommer att göra ont. Men samtidigt som det gör ont, är det en befrielse när det som är infekterat tas bort.

 

(2 Kor. 7:10) En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.

 

Om smärtan och sorgen leder till ånger och omvändelse, är det en sorg efter Guds vilja som leder till frälsning, och vi blir renade på djupet i Jesu blod.

 

(Joh. 3:3-5) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

 

Gud älskar oss. Han vill inte att vi ska gå förlorade. Och när vi tar emot Hans frälsningsgåva, när vi tar emot Jesus i tro, blir vi födda på nytt till evigt liv. Vi blir Guds barn, och vi kommer att ha del i den första uppståndelsen.

 

(Upp. 20:6) Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

 

Den slutliga domen kommer när tusenårsriket är till ända. Och Uppenbarelseboken beskriver med all önskvärd tydlighet vad ”den andra döden” innebär. Den andra döden är en konsekvens och en realitet för den som medvetet har valt att förkasta sanningen och avvisat den väg till frälsning som Gud i Sin kärlek har anvisat.

 

(Upp. 20:14-15) Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

 

Men när vi tar emot Jesus i tro och vänder om, blir vi omedelbart frälsta från den slutliga domen. Jesus har besegrat döden, och när vi tar emot Honom får vi del i Hans seger. Vi kommer att ha del i den första uppståndelsen, och den ”andra döden” har ingen makt över oss.

 

(Upp. 2:11) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.

 

Gud välsigne dig