Vänlighet och uppmuntran

 

Gal 5:22-23

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

 

Charles Spurgeon, den kände engelske prästen och evangelisten, som levde på 1800-talet uttryckte sig så här: “Consider how precious a soul must be, when both God and the devil are after it” (Betänk hur värdefull en själ måste vara, när både Gud och djävulen är efter den).

 

Och det är verkligen något att begrunda i vår tid. Det är den sista tiden, och kampen om människornas själar är intensiv. Döden är inte slutstationen för någon av oss. Det finns ingen gråzon. Vi står mellan två alternativ: Antingen tar vi emot frälsningen i Jesus Kristus och blir räddade till ett evigt liv tillsammans med Honom, eller så avvisar vi Honom och får tillbringa evigheten skild från Honom.

 

Vi behöver vara uppmärksamma och förstå vad som händer omkring oss i världen. Vi behöver vara medvetna om hur vår fiende agerar. Och vi behöver urskiljningsförmåga för att se igenom de metoder han använder för att lura och förföra oss.

 

Och när vi förstår det, är det vår uppgift att visa på det enda som kan rädda oss; frälsningen i Jesus Kristus.

 

Vi kan bli ytterst frustrerade över att andra tycks vara slagna av blindhet och inte ser det onda som omger oss och att de inte reagerar över det. Och instinktivt kan vi känna oss manade att ”hamra in” det vi upplever att vi har sett hos andra människor som vi tror inte har förstått vad som är på gång.

 

Och det är något som vi ser mer och mer i dessa tider, inte minst i sociala medier. Människor som bekänner sig som kristna och upplever sig ha förstått tidens tecken, uppträder ovänligt, arrogant och raljerande över dem som ”inte har förstått”. Men det är helt fel väg att gå.

 

Vi vinner inte människor för Kristus genom arrogans och raljerande. Det är ett uttryck för högmod. Vi ska alltid komma ihåg att den strid som förs är en andlig strid. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 

 

Vänlighet tillhör Andens frukt, och det är frukt vi ska bära med oss om vi har överlåtit våra liv till Jesus.

 

Vi ska vara vänliga men bestämda. Vi ska stå för sanningen och inte kompromissa, men vi ska framföra sanningen på ett sätt som inte stöter bort människor.

 

(2 Tim. 2:23-26) Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.

 

Vi ska inte negligera det onda som omger oss. Vi har en uppgift i att identifiera det, avslöja det och varna för det. Men vi ska inte uppehålla oss vid det. Vår uppgift är också att visa på alternativet till ondskan, var räddningen finns ”ur djävulens snara”. Och då kommer vi ingen vart med ett raljant och arrogant uppträdande. Sarkasmer leder ingen till frälsning.

 

(1 Petr. 3:13-17) Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.

 

Om vi är arroganta och raljerande kommer vi garanterat att stöta bort människor. Vi ska bära Andens frukt och närma oss människor med vänlighet och respekt. Människor kan fortfarande avvisa oss, men vi vet inte vilka frön vi sår hos människor, ”Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja”.

 

Vi föds alla med en syndig natur. Och när vi blir omvända till Kristus och andligt födda på nytt, kommer den syndiga naturen att finnas kvar i vårt kött, även om den kommer att bli mindre framträdande allteftersom vi helgas. Men hur helgade vi än har hunnit bli, behöver vi hela tiden rannsaka oss själva. Vi ska vara ödmjuka och visa människor den respekten att ta itu med våra egna svagheter först, innan vi går tillrätta med andra. Annars kommer vi att framstå som hycklare.

 

(Matt. 3:7-5) Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga.

 

Det kan vara nyttigt att gå till oss själva. Hur reagerar vi på arroganta och raljerande människor? Hur reagerar vi på hyckleri? Hur reagerar vi på vänlighet och uppmuntran?

 

Strax efter det att Jesus talade om att se flisan i min broders öga, men inte bjälken i mitt eget öga, gav Han oss ”den gyllene regeln”.

 

(Matt. 7:12) Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.

 

Och det är en regel som vi alltid kan tillämpa i alla sammanhang, både gentemot troende och icke-troende. En Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla.

 

Gud välsigne dig