Att vila i Kristus

 

Heb. 4:9-10

Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina.

 

Jag kan ibland uppleva en stor trötthet. En viss trötthet är naturlig, eftersom jag åldras och mina fysiska krafter avtar. Men jag kan också känna en mental trötthet när jag ser vad som händer i världen. Jag känner min litenhet, min mänskliga svaghet, min hjälplöshet och min egen oförmåga att påverka det som sker.

 

Men….

 

(Matt. 11:28-30) Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt."

 

Men det är inte meningen att jag, i min mänskliga kraft, ska bära den börda som ”den här tidsålderns gud” belastar mig med. Det är en uppgift som ingen av oss kan gå iland med. Det är en börda ingen av oss kan bära.

 

Men när jag tog emot Jesus och överlämnade mitt liv till Honom, förändrades situationen. Han har en gång för alla tagit på Sig den börda som ingen av oss kan bära.   

 

(Jes. 53:4-5) Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

 

Precis som ”Kristen”, i John Bunyans bok Kristens resa från 1678, fick jag lägga av min tunga börda vid Jesu kors. Jag fick lägga ner den börda av synd och skuld och otillräcklighet som jag bar på. Jag fick lägga ner min egen mänskliga hjälplöshet och svaghet.

 

Och vad fick jag i ”utbyte”?

 

(Matt. 10:38-39) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

 

När jag kom till Jesus, fick jag lämna mitt gamla liv. Jag ”miste” det för Jesu skull.

 

(Matt. 16:24-25) Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.

 

Jag fick byta ut mitt gamla eländiga liv mot det nya, eviga livet i Jesus Kristus. Jag fick lägga av mig den outhärdligt tunga börda och det ok som den här världen hade lagt på mig och istället ta på mig Jesu ok. Och det är en börda som jag klarar av att bära.

 

Och när jag upplever att mina fysiska krafter avtar, att min fysiska kropp bryts ner, ska jag inte ge upp. Min pånyttfödda ande, min inre människa, fylls på med nya krafter.

 

(2 Kor. 4:16-18) Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

 

Jag har tagit på mig Jesu milda ok och lätta börda. Och så länge jag lever på jorden, förnyas min inre människa dag för dag. Jag kommer att få gå in i den eviga sabbatsvila som kvarstår för Guds folk. Men fram till dess, så länge jag lever på jorden, får jag vila i Jesus.

 

Gud välsigne dig