En kompromisslös tro
Kol. 2:1-4
Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep.
Ingen av oss som har överlåtit våra liv åt Jesus, kan undgå omvärldens ökade tryck och krav på anpassning. Vi utsätts dagligen för världens propaganda och allehanda övertalningsförsök. Och vi utlovas diverse förmåner om vi ger vika och anpassar oss.
Historien är full av exempel på tyranner som har spridit rädsla och skräck. Och exemplen är många hur man på olika sätt, utan att lyckas, har försökt tillmötesgå och blidka dessa tyranner, för att om möjligt få behålla något av den frihet och förmåner som de har hotat att ta ifrån en.
Ett ordspråk lyder: Ger man djävulen ett finger tar han hela handen. Och det stämmer verkligen. Världen är ockuperad av fienden, ”den här tidsålderns gud”. Och ju mer vi övertalas att anpassa oss, desto mer ökar kraven på ytterligare anpassning. Kraven tar aldrig slut.
De som styrs av ”den här tidsålderns gud”, låter sig inte blidkas och de kommer aldrig att bli nöjda. De är ute efter total makt och total kontroll. Varje enskild eftergift, varje enskilt krav på anpassning, varje kompromiss, kan tyckas var litet och bagatellartat steg i det stora sammanhanget. Men en till synes liten eftergift leder snart till en annan, och till slut kan man bli ”hemmablind” och helt förlora kontrollen.
Paulus nämner ”dem i Laodicea”. Och vi vet från Uppenbarelseboken att Jesus lyfter fram församlingen i Laodicea som ett varnande exempel på en kyrka som helt har kompromissat med världen, en kyrka i avfall, en kyrka som åtnjuter ”den här världens goda”, men som är helt vilse.
När vi tar emot frälsningen i Jesus Kristus, kommer vi ut i friheten. Vi blir andligen befriade från djävulens, ”den här tidsålderns guds” makt, och från kontrollen av dem som (medvetet eller omedvetet) drivs av honom. Och vi leds nu i stället av Den Helige Ande.
(Rom. 8:14-16) Alla som drivs (*) av Guds Ande är Guds barn. Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba! Far!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
(*Annan översättning: "leds")
Och när vi nu en gång har blivit befriade från det som tidigare band oss, ska vi akta oss för att börja kompromissa så att vi åter blir bundna av fienden. Vi ska inte ge ”djävulen ett finger”. Om vi börjar kompromissa, leds vi in i en process som är mycket svår att hejda. Varje enskild kompromiss påverkar vårt sinne och våra tankar, så att gränserna för vår ”toleransnivå” ständigt vidgas. Och till slut riskerar vi att bli helt avfälliga som församlingen i Laodicea.
Vi är friköpta genom Jesu död och uppståndelse. Guds Eget Ord är vår fasta grund. Hans vilja och Hans hemligheter har uppenbarats genom Jesus Kristus.
(Ef. 1:7-10) I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.
Guds har uttryckt Sin vilja i Sitt Ord. Han har låtit oss få veta ”Sin viljas hemlighet” i Jesus Kristus. Bibeln är tydlig med vad som är behagligt inför Gud och vad som är synd. Det står fast, det ändras inte hur mycket än de allmänna värderingarna i vårt samhälle ändras.
Eftergifter för världens krav kan skenbart och tillfälligt underlätta våra liv. Men det är ohållbart i längden. Det håller inte i det eviga perspektivet.
Vi har ingen anledning att börja kompromissa och börja tolerera ens det minsta avsteg från det Gud har uttryckt som Sin vilja. Vi ska inte låta någon bedra oss med ”övertalningsknep”. Men en kompromisslös hållning kan kosta oss ”den här världens goda” och världsliga förmåner. Vi kan drabbas av omvärldens förakt och oförståelse och vi kan behöva utstå obehag och till och med förföljelse.
Men Jesus har gjort oss fria. Vi är Guds barn, och vi behöver inte blidka fienden och den här världens makthavare. Och vi behöver inte vara rädda. Vi har inte fått slaveriets ande så att vi på nytt måste leva i fruktan
(Ps. 56:10-12) Mina fiender ska vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, för Gud är med mig. På Gud, vars ord jag prisar, på Herren, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
Vi kan lita på Gud. Om vi först söker Guds rike och Hans rättfärdighet, ska allt det andra tillfalla oss. Det är ett löfte.
Gud välsigne dig